Blogaloo

Jag tänkte ge mig på utmaningen att, i en serie inlägg, förklara vad det innebär att ha ADHD. I varje inlägg så går jag igenom ett symptom som jag upplever det och besvarar vanliga tankar och frågeställningar jag stött på. Min förhoppning är att någon ska få en tydligare bild av vad ADHD är, på vilket sätt det är ett funktionshinder, och vilka positiva effekter man får med på köpet. Det första symptomet jag tar upp är svårigheten att ta tag i uppgifter.

En viktig sak att komma ihåg är att alla har symptom på olika diagnoser men att det som gör det till ADHD är att symptomen är starka. Jag brukar jämföra det med olika saker så man ska förstå skillnaden.

• Vissa personer är lättirriterade, nästan alla är det ibland. Alla har dock inte aggressionsproblematik.
• Alla kan få huvudvärk, även stark huvudvärk. Alla lider inte av migrän…även om vi ibland hävdar att vi har migrän när vi har en ovanligt stark huvudvärk.
• Att känna ett sug efter att festa är inte att vara alkoholist.
• Vissa ser perfekt, andra ser inte lika bra, en hel del behöver glasögon och några är praktist taget blinda utan dem.

Min poäng är att allt går att gradera och även när man har diagnos så har man olika starka symptom. Vissa har lite av några symptom och jättemycket av andra. En diagnos innebär att du har några av symptomen tillräckligt starkt för att det ska innebära svårigheter i ditt liv.

Avsaknad av startmotor

Jag har oerhört svårt att självmant ta tag i saker som jag inte för tillfället känner passion för. Jag har en stark tendens att skjuta på saker till sista stund och ibland till efter sista stund. Det räcker inte med att det är något jag borde göra eller något jag vill få gjort. Det räcker inte ens med att det är något jag känner att jag tycker är roligt. Det som krävs är att jag känner passion, intresse, utmaning. Det här är utan tvekan mitt största problem.

Just med den här problematiken är det vanligt att man känner igen sig och sedan jämför med hur man själv hanterar problemet vilket är olika sätt att ‘ta sig i kragen’. Trots allt så är det något som nästan alla kämpar med dagligen, att man måste utföra de tråkiga uppgifterna. Det är det som är det mest frustrerande för mig, att jag verkligen önskar att jag hade en krage att ta tag i.

Jag har ett oerhört antal gånger kännt att NU ska jag komma igång med rutiner och börja ta ansvar för vad jag måste göra. Jag ska börja träna mer, betala räkningar i tid, skriva blogginlägg fem dar i veckan och borsta tänderna två gånger om dagen. Dagen efter har jag svårt att motivera mig att äta frukost.

När jag förklarade det här för en vän som jag arbetat med i ett projekt så trodde han inte ett ögonblick på mig; anledningen var att när vi arbetade tillsammans så hade jag full koll på ett stort projekt och ledde ett team på 15 personer dag och natt i fyra dagar. Under dessa fyra dagar hade jag en konstant fokus, jag var passionerad och tog mig an utmaning efter utmaning. Jag var i mitt esse. Jag behövde ingen startmotor för jag stannade inte upp ens när jag sov.

Medikation

Det är till stor del för att få bukt med det här symptomet som jag äter Concerta och Ritalin. Det funkar bra i den mån att jag har lättare att komma igång än när jag inte äter tabletter men det är långt ifrån perfekt. Vissa saker är oerhört mycket lättare; jag plockar till exempel undan från vardagsrumsbordet när jag kliver upp från soffan, något jag aldrig gjorde innan jag fick min diagnos. En hel del saker är fortfarande väldigt svårt att få gjort och så fort jag missar att göra det inom den tidsram jag satt ut att jag skulle göra det så blir det tio gånger svårare.

Andra sätt att hantera det

Något jag brukar rekomendera andra som funkar lite som jag är att skriva ner tre saker på en lapp och sedan utföra dem. Att ha en att göra lista som innehåller allt för många saker gör det för svårhanterligt och att bara ha en sak att göra blir för lätt att skjuta på. Tyvärr så är det ibland svårt att komma igång och skriva den där listan.

Det bästa man kan göra är att hitta stöd, hitta personer som drar igång en när man inte klarar det själv. Det räcker kanske inte med en person då det lätt blir att man hamnar i konflikt över det ‘tjat’ som krävs av den personen. Kan man skapa sig ett stödnätverk av människor som förstår problematiken och som kan få ut nytta av att dra igång en så har man en bra plattform att stå på.

Silverkanten

Det kan verka omöjligt att hitta något positivt i att inte kunna få saker gjorda men jag tror att jag, som försvarsmekanism, utvecklat en förmåga jag har haft mycket nytta av. Då jag alltid väntat tills kvällen innan prov med att plugga så har jag blivit tvungen att bli duktig på att göra saker väldigt bra och väldigt snabbt under press. Jag är den första att erkänna att det ofta skulle bli bättre resultat om jag tog den tid jag hade till förfogande men under situationer då man inte har mycket tid till förfogande så fungerar jag bättre än de flesta. Under intensiva projekt fungerar jag mycket väl, och jag tror det är tack vare min avsaknad av startmotor.

No related posts.