En väninna till mig skrev ett inlägg om att hon inte tror att könsneutralitet är svaret på jämlikhetsfrågan. Hon är själv en stor förebild för många tjejer via sin gaming-inriktade blogg och hon har en underbart söt liten dotter. Hon har länge kämpat med att skapa jämlikhet inom gaming världen genom att outröttligt berättat och visat att tjejer hör hemma bland datorspel precis lika mycket som killar. Hennes poäng i inlägget är att det viktiga är att alla hör hemma, att alla blir lika väl bemötta och har samma förutsättningar och att detta inte innebär att alla ska vara likadana.
Hon berättade igår stolt på facebook att någon inte håller med och har skrivit ett eget blogginlägg om hur fel hon har. Som jag förstår det så anser skribenten att det är bakåtsträvande att anse att man ska kunna vara olika och ändå jämlika. Enda lösningen för att få samma möjligheter, lika lön och lika respekt är tydligen att ta bort olikehter som maskulint och feminint.
Jag kan inte låta bli att undra hur vi ska göra med olika hudfärger, kulturer, språk och, i mitt fall, NP diagnoser. Om alla måste vara lika för att det ska bli jämlikt hur ska då jag kunna passa in? Hur ska vi lösa intergrationen om det krävs att alla beter sig lika för att det ska fungera?
Min åsikt är som den alltid varit att jämlikhet inte har någonting med likhet att göra. Man ska, oavsett om man är kille eller tjej, kunna vara feminin eller maskulin, ha ADHD eller Aspberger, fira Jul eller Ramadan, vara vit eller gul och alla ska ändå mötas med respekt och ha ungefär lika bra förutsättningar i livet. Jag tror att det bästa sättet att uppnå detta är att börja se det som självklart och göra det tydligt inför alla runt oss att vi ser det som självklart. Jag är övertygad om att det är viktigare att vi respekterar rosa jackor lika mycket som blå än vilket kön barnet har som bär jackan. Vi gillar olika.
No related posts.
Kommentarer