Julen är över och jag har svårt att komma igång igen. Under juletiden har jag vart dålig på att äta mina ADHD-piller och det märks tydligt. Senaste dagarna har jag börjat äta dem igen och det är underligt vilken skillnad de gör för mig. Jag satt idag på förmiddagen och tittade på min nya favoritserie “Community” och kom på mig själv med att bli…jag vet inte riktigt vilket ord som passar bäst här. Det kanske kan beskrivas som rastlös men det är med en känsla av att vara driven snarare än att inte veta vad jag ska göra. Jag kom på mig själv med att vilja ta mig an saker, ordna ett event, skaffa nya vänner eller varför inte ta tag i saker jag varit dålig på att ta tag i? Tabletterna ger mig den drivkraften och det borde betyda att jag lyckas få saker gjorda, eller hur? Tyvärr så finns det även en motverkande kraft, den kraft som får styra fritt när jag inte tar Concerta; jag skämms över det jag inte fått gjort.

När jag träffar människor som just upptäckt eller ännu inte kommit underfund med att de har ADHD så lägger jag ganska mycket fokus på att prata om skam och vikten av att släppa den. För mig och, som jag ser det, många andra med ADHD så är det största hindret i livet den skam vi under hela livet byggt upp över svårigheten att få saker gjorda. Ett personligt exempel är att jag nyligen betalade 300 kronor i förseningsavgift till biblioteket. Sedan jag började äta Concerta så har jag inga svårigheter att betala räkningar i tid eller att lämna in böcker jag lånat…förrän jag råkar bli försenad. Så fort jag passerar deadline för en räkning, en uppgift, eller i det här fallet att lämna tillbaka en bok, så blir det genast många gånger svårare. Jag glömde boken varje gång jag åkte in till Växjö och när min hustru vänligt nog la boken i bilen till mig och påminde mig under dagen så glömde jag ändå lämna in den på väg hem från jobbet. Inte förrän nästa steg var kronofogden fick biblioteket tillbaka sin bok. Det är som att skammen att jag inte fått det gjort gör att mitt huvud som försvar glömmer bort det hela fullkomligt så fort det får chansen.

Saker jag just nu har att göra som jag skjutit på och glömt bort och som får mig att hamna framför TVn eller att ta tag i något mindre viktigt som att tömma soporna är att skriva ihop en projekttext, betala räkningar för företaget, ringa potentiella föreläsningsklienter och söka extrajobb.

Så nu får jag se till att äta mina piller för att motverka det naturliga motståndet som ADHD innebär och så får jag själv se till att försöka motverka det mentala mostånd jag egenhändigt skapar.

No related posts.

  • http://adhdfrun.bloggo.nu Adhdfrun

    Hej Tomas!
    Jag är en av dem som håller på att utredas och tackar för “skam-infon”. Det du skriver om biblioteksböcker och räkningar är klockrent… Samtal som inte rings trots att jag lovat, känslan av att den jag ska ringa, ska skälla ut mig när jag väl ringer är starkare än att lyfta luren…Jag försöker att inte lova nåt längre. Ibland känns allt så lätt och då fattar jag inte att motståndet kan vara så starkt emellanåt. Då kan jag säga till mig själv “Men herregud, det är väl bara att lyfta luren?? Hur svårt kan det vara?” Åsså görs det nästan av sig självt. Förebråelser är liksom vardag. Jag har trott att alla har det så här, men börjar förstå att det kanske inte är så. Alla projekt som r påbörjade men inte avslutade inne och ute, den förlamande tröttheten som kommer över mig efter jobbet på em eller när jag träffat någon vän eller varit och handlat. Tröttheten som bara kan botas med sömn. NU!
    Mycket svammel. Men jag tänker inte be om ursäkt och inte ha skamkänslor, hihi! Jag kommer läsa dina gamla inlägg tills det ramlar in något nytt från dig. (Hittade din blogg för 20 minuter sen) Hälsningar AdHdFrun.bloggo.nu

  • Anonymous

    Tack för en underbar kommentar. Det är precis vad jag hoppades att någon skulle få ut av inlägget och det är oerhört skönt att höra att det lyckades. Jag ska försöka få upp nya inlägg, bloggen har lixom jag själv ADHD och det blir lite si och så med uppdaterandet och vilka ämnen som tas upp ;)

  • Snofs

    Jag måste säga att när jag läser din post, Tom och svaret från Adhdfrun….så känns vissa saker oerhört bekanta – kan man ha delvis adhd eller betyder det att man ‘bara’ är slarvig när man känner igen beteendet med räkningar och försenade saker?

    /Snofs